Det surras basket på byn

Det surras basket på byn

Foto: Johan Asplund, www.flyonthewall.se

Under våra många resor i basketens tjänst med Åkersberga Baskets P03/04 och de senaste åren med klubbens herrlag, har undertecknad och Anders Halling alltid förundrats över att det pratas basket på pubar och restauranger i exempelvis Östersund, Luleå och Umeå. Men nästan aldrig i Stockholm. Och definitivt inte i Åkersberga.

Men något har hänt.

Nästan varje gång vi gästar Bistro Fusion eller Birres Bar denna säsong så vill folk prata basket. Folk är nyfikna. Frågar om hur läget är i truppen. Hur det gick mot Ockelbo. Om alla är hela och friska. Och om vi kan slå AIK på söndag 26/1. När vi vinner så bjussas det på ryggdunk, handslag och applåder.

Dessutom är lokalpressen på hugget. Ringer, går på match, intervjuar och rapporterar.

Det är nytt.

Och jäkligt häftigt.

Superettaneffekten.

Så var det också igår, när vi coacher, fans och spelare anlände till Birres efter 86-89 mot Ockelbo.

Jag stannade upp vid tre olika bord på väg till mitt eget. Pratade om sista långa trean från Lukas Gyllensten, som så när gick i och hade tagit oss till förlängning.

Svarade på frågor om Philip Gjerulfs fot, som olyckligtvis stukades rejält trots både tejp och fotledsskydd efter 7.25 i Q1. Då hade Gjerulf redan 7 poäng och 2 returer. Philip fick se resten av dramat mot tabellfemman Ockelbo från ryggläge med foten på en stol.

Vi dressade 12 spelare, jag roterade 10, 9 efter Philips skada.

Ockelbo är bra. Motorn i laget, ligameriterade Edvin Stark, är svårstoppad. Tro mig, vi försökte verkligen tvinga bort bollen ur händerna på honom. Han serverar mackor till sina stora och atletiska medspelare, tar returer och kan även scora själv. Han har en trippel dubbel mot oss med 11 poäng, 11 returer och 10 assists.

Vi gjorde ett bra försvarsjobb mot scorern Jonathan Ninkingira, som snittar 19, men gjorde 11 mot oss. Däremot överraskades vi av 206 cm långe Muorwell Muorwel (femplusnamn!) som hade 14 poäng, 10 returer och 3 feta blockar igår. Mourwell fick pris som matchens lirare i Ockelbo, medan priset i hemmalaget gick till Jon Jonsson, som gjorde 14 poäng på 25 minuter. Lite fler minuter än vad vi vill belasta Jons 37-åriga knän med, men Gjerulfs fotstukning och en Jonte Gunnarsson a bit under the weather tvingade oss till det.

Vi var 6-7 poäng ner i mitten av Q1, men andralinans päronpress funkade igen. Firma Max, Lukas, Beasley, Elias och Jon levererade återigen och vi var ner ett efter första, 21-22. Q2 slutade exakt på samma sätt. 21-22 och halvtidsvila 42-44.

Hela laget levererade i D. Och vi hade gjort vår hemläxa. Bollen svingades mer. Vi hittade färgen före trepoängsbombardemanget. Men vi missade för många enkla lägen och sköt uselt från välgörenhetslinjen, 18 av 31 (!). Lägg därtill 15 turnovers så är det lätt att förstå att vi hade alla chanser för att kunna fälla en elefant under lördagseftermiddagen.

Vi gör en stark Q3. Vinner perioden med 22-16 och är upp fyra inför Q4. Stämningen kokade i Österåkers Multihall. Men vi bränner de fem första anfallen i starten av fjärde. Ockelbo hämtar ikapp och går förbi. De är upp 6-7 poäng igen. Men vi vägrar att ge oss.

Hela matchen var en dog fight och sista minuterna blev minst sagt dramatiska. Först drar Lukas i ytterligare en lång trea, efter uppritat inkast för honom. Sedan hissar Jon i en till från down town. Ockelbo upp tre, sekunderna rusar, men Lukas får iväg ytterligare en trea, som så när sitter. Rätt spelare med bollen. Ett bra försök. Gyllensten gjorde lika många poäng som han är gammal. 17. Varav fyra treor.

Slutsignalen ljuder.

Ockelbo jublar.

Jag sjunker ner på en bänk.

Hjärtat bankar.

Fan i helvete så nära.

Hinner inte tacka domarna för matchen (sorry, det var inte med flit), men lokaltidningen var direkt framme och intervjuade mig. Frågar om matchen. Om vi fortfarande har chans att gå till slutspel.

Jag svarar att visst är det surt att förlora, men att jag efter den här drabbningen inte kunde känna något annat än stolthet över grabbarna i laget. Vi gjorde allt vad vi kunde. Och det räckte … nästan.

Och slutspelsdrömmen lever i den här kusligt jämna serien där alla kan slå alla. Eos skrällde nyss hemma mot Wetterbygden med 102-96. Så det kommer garanterat att bjudas på mer basketdrama under vintern och våren.

Och det kommer att fortsätta pratas basket på byns restauranger och pubar.

Och i lokalpressen.

Precis som i Umeå, Luleå och Östersund.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *