Toppar, dalar och tjockisknark

Toppar, dalar och tjockisknark

Måste få skammen ur kroppen direkt.

Jag är en dålig människa.

Inte för att jag sett samtliga matcher med New York Knicks den här säsongen.

Du lär dig otroligt mycket av att se på basket.

Både som coach och som spelare.

Som det där med toppar och dalar.

Elitidrott är inte någon promenad i parken.

Du måste vara hårdhudad.

Det är så mycket som spelar roll.

Det är så lite som ibland gör skillnad.

Turnovers i fel lägen.

En miss i hjälpförsvaret.

En turtrea, eller en foul på ett trepoängsskott.

Något vi gjorde två gånger igår mot Djurgården när tåget gick i Q3.

Jag var vansinnig.

Inte på domarna. Utan på mina spelare.

Och så nu när jag är lugn igen, så fattar jag.

Det är så lite som skiljer mellan framgång och fiasko.

Jag som coach stod innan fajten i omklädningsrummet och krävde att vi skulle försvara trepoängslinjen till varje pris.

Och det var det killarna försökte göra.

Lite för aggressivt.

Och så tittade jag på Knicks mot 76:ers i morse.

Och såg att Paul George gjorde samma sak.

Foulade en trepoängsskytt alltså.

Nu snackar vi en av de bästa spelarna genom tiderna i NBA.

Vi kom till nybyggda schabraket Tellusborgshallen vid 18-tiden igår kväll, strax ovanför gamla hederliga insvettade Brännkyrkahallen, som renoveras as we speak.

Jag skulle ljuga om jag tycker att hallen håller måttet för en Superettanmatch, utan riktiga läktare och med felmonterade korgar (stängerna åt fel håll, som stör höga bågar).

Jag vet heller inte om det berodde på att det var en onsdagskväll i januari, eller Djurgårdens i deras mått mätt mediokra start på säsongen, som gjorde att det var fler personer i hallen som höll på Åkersberga (Tack för stödet!).

Men Djurgårdens spelare var det inget fel på.

De saknade flera tunga pjäser, men Andreas von Uthman och David Niklasson är två klasspelare, som var klart bättre än våra bästa spelare igår. De fick dessutom 37 poängs hjälp från bänken.

Vi inleder okej igår, även om passningsspelet är aningen slarvigt och vi har svårt att få in bollarna till Jonte. Vi är under 5-6 poäng mot slutet av perioden, men tack vare en fin press av vår andralina med Lukas Gyllensten, Joel Halling, Max Larsson, Jon Jonsson och Elias Wilenius, tar vi tillbaka kommandot och är upp ett efter Q1, 15-16.

I Q2 stämmer mycket. Försvaret biter och vi vinner perioden med 17-22 och är upp sex i halvtid.

Men så var det det där med toppar och dalar.

Basket liras i 40 minuter.

Mot Aros var vi mediokra i 20 minuter. Och riktigt bra i 20 minuter.

Samma sak igår. Vi spelar riktigt bra första 20 minuterna.

Men i starten av tredje tappar vi 12-2, börjar hänga med huvudena och spelar stundtals inte som ett lag i offense. Samtidigt löser Djurgården vår press och blir heta. Vi släpper in 61 poäng i andra halvlek och faller med 93-75.

Jag är fly förbannad efteråt.

Tycker inte att vi som grupp står upp för varandra tillräckligt när det blåser snålt i gettot.

Tack och lov var det en lång promenad till omklädningsrummet. Mitt skäll rinner av. Bestämmer mig för att istället fokusera på nästa fajt. För vi har Ockelbo hemma på lördag. Ett ny riktigt tuff match väntar med andra ord. Och här kan du hjälpa till. Det går upp och ner i elitidrott och en hemmamatch inför fyllda läktare kan vända en neråttrend till en uppåttrend. För det är inte så att Åkersberga blivit sämre som lag över jul och nyår, och vi måste komma ihåg att vi vann tre raka i december. Vi behöver bara lite stäm.

Självklart ska vi som grupp gå igenom filmen från gårdagen och dra lärdom. Men sedan gäller det att ha guldfiskminne (shout out Ted Lasso) och hoppa upp i sadeln igen. Säsongen är lång. Och vi visste från början att Superettan inte skulle vara någon promenad i parken för oss som nykomlingar.

Och det är inte bara för Åkersberga det går upp och ner.

Det här var stjärnspäckade Djurgårdens sjätte seger. Vi har fem.

New York Knicks hade nio raka vinster, innan laget kollapsade i fjärde mot guldfavoriterna OKC, sedan torskade Knicks mot Bulls och sedan Magic, utan fyra starters.

Mikal Bridges hade 55 poäng i en fajt i november. För någon match sedan gick han 0 av 9.

Det går upp och ner.

Och det är lag som klarar av att hantera upp- och nedgångarna som har framgång i långa loppet.

Och det ska fanimig vi klara av.

Så slutligen, varför är jag en dålig människa?

För att jag åkte till Coop efter matchen och smög ner en halvliter Cookie Dough i korgen, gick hem och tröståt framför TV:n.

Inte mitt stoltaste ögonblick.

Vi syns i hallen på lördag!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *