24 matcher, 18 segrar och 6 förluster

Dags att göra bokslut för säsongen 2023/24. Åkersberga Baskets herrlag har precis avslutat tredje raka säsongen i Basketettan Norra, landets tredje högsta seniordivision. Första säsongen slutade vi femma. Förra säsongen slutade vi fyra och föll i kvalet till Superettan mot Djurgården och sedan Lidingö i match om 3-4:e pris.

Idag var det repris mot Lidingö borta i Hersbyhallen. Sista matchen för säsongen. Ett stort och rutinerat Lidingö, som haft en del bekymmer. Men när det stämmer så har de utan tvekan en av seriens vassaste trupper.

Du som följer denna krönika har koll på förutsättningarna. Åkersberga gick igenom en rejäl generationsväxling inför den här säsongen. Stora och stabila klippor som Jon Jonsson och Erik Reimegård la pjucken på hyllan. Likaså rutinerade pointguarden Niklas Nilsson. Dessutom flyttade Tom Nilsson till Tureberg i Superettan och Arvid Lindgren drog av korsbandet i andra matchen för säsongen. Ett sådant tapp hade sänkt vilket lag som helst. Men inte Åkersberga Baskets herrlag anno 2023/24. Vi fyllde på truppen med bland andra Lukas Gyllensten, född 2007, Philip Molander, född 2006, Aiden Maier, född 2006, och Casper Möller, född 2007. Hemvändande Philip Gjerulf, född 2003, togs förstås emot med öppna armar, efter två år i AIK i Superettan och ett år med Södertälje i SBL. En otroligt viktig pusselbit i årets lagbygge.

Mitt i säsongen signade vi även ligameriterade Jesper Eliasson, som hade kunnat bli en riktig dundervärvning, men tyvärr satte knäproblem käppar i hjulet tidigt, så det blev aldrig någon match i det gulröda Åkersbergalinnet för Jeppe.

Stommen i laget har därför bestått av, förutom ovan nämnda spelare, av lagkapten Jonte Gunnarsson, Sarunas Pabreza, Joel Halling, Oliver Stenvall, Max Larsson och Elias Wilenius, som tyvärr också ådrog sig en fotskada, uppe i Luleå för en knapp månad sedan.

Förutsättningarna inför sista matchen var enkla. Seger innebar att fjärdeplatsen i tabellen var säkrad. Tyvärr vann Aros mot Blackeberg borta i fredags, vilket gör att Aros förmodligen kniper tredjeplatsen i tabellen före Åkersberga. De har inbördes mot oss. Hade Blackeberg vunnit, så hade vi förmodligen varit klara för Superettan, även om det fortfarande inte kommit klara besked från förbundet. Men chansen finns kvar, även om den är liten, då Aros har AIK kvar i Vasalundshallen den 21/4. Men förmodligen vinner Aros den och då slutar de trea och Åkersberga fyra.

Vi kom till Hersbyhallen kl 16 i eftermiddags. Efter uppvärmningen samlades vi i omklädningsrummet, gick igenom några av Lidingös signarturspel och lovade varandra dyrt och heligt att fortsätta enligt årets genomgående tema: FIGHT CLUB. I början av säsongen enades vi om att vi måste fightas i 40 minuter varenda match för att ha en chans med tanke på föryngringen av spelartruppen. Vi har varit ett av seriens kortaste lag hela säsongen och har förstås behövt anpassa liret efter det. Men är det något det här laget har, så är det hjärta. Så målsättningen att hamna på övre halvan kändes ändå rimlig, men långt ifrån säker.

Säsongen inleddes med Alvik borta. Ett Alvik som värvat en fd ligacenter och en professionell guard. Vi föll med 77-59. Alvik vann serien.

I nästa fajt mötte vi AIK borta och vann med förkrossande 56-98.

Sedan var det dags för Blackeberg hemma i nya Multihallen inför nya publikrekordet 164 personer. Philip Gjerulfs comeback-match blev ett riktigt high scoring game, som vi tyvärr förlorade med 107-111 och det var i den här fajten som Arvid Lindgren olyckligt drog av korsbandet. Blackeberg slutade tvåa i serien.

Nästa uppgift var Umeå hemma, som vi vann med 80-66.

Sedan väntade Aros hemma. Här faller vi i en dramafajt med 77-82, vilket med facit i hand kan ha varit avancemanget till Superettan.

29 oktober var det dags för Fryshuset borta. Vi var iskalla från down town, men lyckas ta matchen till förlängning och vinner där med minsta möjliga marginal. 90-92.

Hammarby hemma vinner vi åkandes med 89-68.

Sedan är det dags för nästa rysare. Uppsala hemma slutar med Åkersberga-seger med tajta 94-90. Ännu en rysarseger med andra ord.

Lidingö hemma blev också tufft. Vi vinner den fajten med 79-72.

Sedan går vi på pumpen rejält mot Anton Kobylak och Luleå Steelers, som kommer till Åkersberga och spöar oss regelrätt med 78-112.

Jämtland borta blir en ny rysare, som vi lyckas vinna med 87-92.

Den 16 december slår vi seriesegrarna Alvik med 87-83.

Första matchen på det nya året betvingar vi Uppsala borta efter förlängning med 107-99.

Vi följer upp med en ny seger efter förlängning mot Fryshuset hemma, där vi vinner med 97-85.

Hammarby borta var tajt i en halvlek, sedan rann vi ifrån och vann med 73-93.

Sedan har vi serietvåan Blackeberg borta, som vi föll med fyra hemma, men vinner i Vällingbyhallen med rysarsiffrorna 91-93.

Jämtland hemma besegrar vi med 94-72.

Och vi håller på att spöa RIG Luleå hemma, men foultrubbel i fjärde på våra större spelare, gör att RIG kommer tillbaka och vinner med 72-80.

Nästa uppgift är Aros borta, som också har ambitioner att gå upp till Superettan. Här hettar det till ordentligt. Och när den korpulente damen tar ton så står Åkersberga som segrare med 78-79.

Dags för långresa. Vi tar revansch på RIG Luleå och vinner med 74-93.

Dag två uppe i Luleå har vi Steelers på fallrepet. Samma Steelers som vi torskade med 34 poäng hemma, leder vi nu mot med sekunder kvar. Men Steelers kommer tillbaka, tar fajten till förlängning och vinner där med 99-92.

Ny långresa. Denna gång till Umeå. Och där vinner vi med 65-74.

I näst sista matchen för säsongen möter vi AIK hemma. Liret krampar lite, men vi lyckas vinna med 93-87 till slut inför nya publikrekordet 180 personer i Åkersberga Sporthall.

Vilket tar oss till dagens fajt. Lidingö borta.

Liret flyter på rejält från start och vi rycker åt oss en tidig ledning med dryga tio pinnar. Men Jonte Gunnarsson tvingas utgå på grund av en vadskada och Lidingö kommer tillbaka. Vi lyckas dock vinna Q1 med 17-26. Lidingö försöker gå inside och vi tar striden ut på golvet. Det är tätt, grisigt, gnälligt och alldeles underbart. Q2 slutar 20-20 och vi går till pausvila med plus nio. Men i tredje hittar hemmalaget korgen och vinner med 22-15. Två upp inför Q4 känns långt ifrån säkert. Inte minst pga fyra fouls på bl a Philip Gjerulf. Philip får mycket riktigt sin femte foul i mitten av fjärde och vi lirar slutet av fajten med fem guards inne på planen. Men kampviljan är det inget fel på.

Lidingö leder plötsligt med tre, men då kliver Joel Halling fram och dundrar i en lång trea och direkt efter stjäl Lukas Gyllensten bollen från Lidingös inkast och vi återtar kommandot, håller det och lyckas vinna med 83-85.

Stort jubel bryter ut. Vilken otrolig säsongsavslutning. Vi vinner ännu en rysare, 15:e rysarsegern under 10 poäng (varav tre förlängningar) och bara två torsk under tio poäng (varav en förlängning). Totalt 18 segrar på 24 försök. Bara sex torsk och en målskillnad på plus 124. Helt sjukt. Svettigt. Och så in i helvete roligt. En av de roligaste säsongerna i mitt basketliv. Inte minst med tanke på vilka underdogs vi var på förhand.

Lämnar hallen genomsvettig. Möts av ett isande aprilregn. Men har sol inombords. Har gråtit, kramats och garvat. Sätter mig i bilen med farsan. Rullar mot Åkersberga. Sweet home Åkersberga. En liten stad med en liten basketklubb, ett ungt herrlag med ett stort hjärta.

Vad händer nu?

Ingen aning.

Aros ska möta AIK.

Sedan ska förbundet säga sitt.

Oavsett vad som väntar.

Så är vi redo.

Lita på det.