”Lyssna på Gurkan”

Mannen med det yviga skägget kommer nerlufsande från läktaren i Umeå Energi Arena. Åkersberga har precis tagit 16:e segern för säsongen efter 65-74 mot Umeå. Han har ett stort smajl i hela ansiktet. Jag måste bara fråga, vad betyder ”Lyssna på Gurkan”? När jag hörde dig ropa det, så började jag asgarva, sa skägget.

Kul att vi kan bjuda på lite underhållning, garvade jag. Just det uttrycket betyder att vi ska spela ner 24-klockan och lyssna när Gurkan ropar 10 och sedan 5, innan vi ska skjuta. Och det där är Gurkan, sa jag och pekade på Anders Halling.

Inser att vi faktiskt har ett eget språk i gruppen. Vi ropar två tröjor, päron, äpple, banana, större, pop, rock, virum, tumme, Kermit och Gonzo, för att nämna några av våra kodord. Jiddrisch för den oinvigde. Självklarheter för Åkersberga Baskets stolta herrlag.

Vi drog till Umeå i fredags eftermiddag. Åtta spelare, sedan Joel kastat in handduken sent på grund av halsont. Ingen Elias heller, som ådrog sig en fraktur i foten uppe i Luleå för två veckor sedan. Mycket flygande i mars med andra ord. En tredjedel av budgeten borta på tre veckor. Visste du att det kostar 1700 spänn att ändra ett namn på en flygbiljett?!!! Pinsamt.

Vi hade inte klarat av att spela i Basketettan Norra utan våra sponsorer; DNA Bygg, McDonald´s, Sakproj, Klinikum, Trend Eagle, Bistro Fusion, YMR Kommunikation, Crossfit Boxen i Vallentuna, Glassverkstan, Nordisk Återvinning, Stora Coop, Färghuset, H Bygg & Kakel, Enforce och Suzuki Sthlm Norr. Tack!

Vid 19-tiden checkade Jonte, Gjerulf, Sarunas, Molander, Max, Stenis, Gyllensten, Casper, Gurkan och undertecknad, in på hotell Winn (passande namn) och åt en hockeymiddag på O´Learys. Stämningen i truppen är skön. Det är många garv. Vi trivs ihop. Både spelare och coacher.

Klockan 10 på lördagsmorgonen samlas vi vid frukostäggen. Det är tre timmar kvar till uppkast. Alla mår bra. Jargongen är rå, men hjärtlig. 11.40 checkar vi ut och promenerar bort mot hallen. En jävla fin hall. Bästa golvet i Sverige. Sköna korgar. Garanterat högsta sekretariatet. Man känner sig liten när man hälsar på de högt uppsatta protokollförarna.

Lädret i luften. Vi går gubbe. Mycket mer gubbe än Umeå förutspått, som gick small ball från start (nåja, de är fortfarande betydligt längre än oss), men rustade för press break. Men det kommer inga fruktade rop från Åkersbergabänken. Vi håller oss till gubbe, som funkar väldigt bra. Vi håller Umeå på 26 pinnar i halvlek. Det är ruggigt bra. Men vi gör bara 35 framåt själva. Mycket ring ut med andra ord. Och lite för mycket turn overs. Stundtals är passningsspelet slarvigt. Stundtals lirar vi riktigt bra. Vi slutar inte jobba för varandra, trots att det slarvas emellanåt.

Vi inleder andra halvlek med ett ett par zonpressar. Mest för att få igång oss själva. För att påminna oss om stundens allvar. Vi måste vinna för att haka på i toppen. För att fortsätta fightas mot Aros om den eftertraktade tredjeplatsen i tabellen och en eventuell uppflyttning till Superettan. Jag skriver eventuell för att det kommit nya besked från förbundet. Det tjafsas tydligen mellan serieföreningen Superettan och förbundet om upp och nerflyttningen. Jag fattar inte att sånt här inte är solklart INNAN SÄSONGEN BÖRJAR. Vi lägger oss dock inte i sånt vi inte kan påverka. Vi tävlar. Vi försöker vinna varje match och räcker det till Superettan så går vi upp. Räcker det inte, så fightas vi vidare i Basketettan nästa säsong.

Umeå får plötsligt vittring. Bara sex poängs skillnad. Och fyra fouls på Jonte, Gjerulf och Stenis. Nerv. Misstag. Gnäll. Gruff. Och så säger det pang. Och så pang igen. Lukas Gyllensten dundrar i två viktiga trifectas och plötsligt har vi lite kudde igen. Det skapar pyspunka i Umeålägret och vi håller undan, trots 3-4 matchdunkar i arslet på slutet.

Det var en riktig laginsats idag. Alla lirar och alla bidrar. I omgångar. Det är en styrka. Gyllensten har 13 poäng och 13 returer (!). Gjerulf gör 20, Jonte 16 och Sarunas gör 15. Laron gör 6 och Molander 4. Stenis gör Stenissaker och är superviktig som vanligt och Casper fick 14 minuter idag och utvecklas för varje minut han får i herrettan.

Vi samlas i omklädningsrummet efter fajten. Snackar längre än vanligt. Kloka ord från Jonte. Om att vi står upp, trots att vi inte gör vår bästa fajt. Trots att vi saknar två viktiga spelare i Joel och Elias. Sedan jublar vi. Och garvar. Nu har vi vunnit 16 matcher och bara förlorat 6. Det är fan riktigt jävla bra. Kanske vår starkaste säsong hittills i Basketettan?!

För tre timmar sedan landade vi på Arlanda. ”Undrar vem av oss som kommer att porträtteras i kändisgalleriet om ”min stad”, funderar en av spelarna. Coach föreslår någon. Jag kontrar med att Stockholm inte är min jävla stad. Det är Åkersberga.