Dramatiken lever
05.00 klockan väcker lusten att slänga luren i väggen på lördagsmorgonen.
Har precis fått reda på att Max Larsson sjunkit in i förkylningsträsket.
Åtta spelare, två coacher och en team manager samlas på Arlanda terminal 5 kl 06.15.
Joel ser tröttare ut än vad Christina var efter två dagar i sekretariatet under förra U21SM-helgen.
Kaffe och en smörgås. 109 spänn. 07.55 Luleå here we come.
En timme och en kvart senare landar vi på Kallax. Eller Luleå Airport numera.
Tre bullar till Quality Hotell på Storgatan 17.
Hotellfrukost för 175 pistoler.
Fantastisk personal. Vi får rummen tidigt. Kvartar i en timme.
Sedan videotimme med fokus på RIG Luleå. Eget konferensrum, men ingen dongel.
Men Gurkan är som en fucking swiss army knife. Remmar över gatan till Clabbe Olsson och tjackar. Jag pratar nästa säsong med laget. Förutsättningarna är solklara. Trea i ettan norra och avancemang till Superettan. Trea. Vi var trea innan matchen mot RIG idag. En sjukt tuff fight på pappret. Vi fick stryk med 6-7 poäng hemma efter att våra bigs åkt ut p g a tekniska fouls.
Vi lovar varandra att vara försiktigare på gnällfronten denna gång.
16.00 åker lädret upp i luften i Hälsans hus.
Vi går gubbe. Tuff gubbe i passningslinjer och med två tröjor på varje drive.
Ingen press.
Men aggressivt som satan från trepoängslinjen och in.
Det stör Luleå, som saknar ett par gubbar från förra fajten.
Det skiter vi fullständigt i.
Vi har ett enda mål. Ta poäng.
Åkersberga Basket har aldrig varit närmare Superettan än nu.
Försvaret biter. Scoringen biter. Vi biter ifrån. Men håller käften. Mer än tidigare.
Vi vinner första halvlek med 25 poäng. 25! 25!!!
Har du hört om Åshöjdens BK?
Engagemang. Hjärta. Vi mot dom. Don Quijote. Fight Club.
Halvlek. Vi vet hur tufft detta är. Upp 25. Läget kunde inte vara bättre.
Men kan vi hålla undan? Räcker kudden??? Vi är kassa på att försvara kuddar.
Andra halvlek drar igång. Som vi misstänkte är det tuffare direkt. RIG Luleå kommer ut som störda getingar. Vill stickas. Vi försvarar oss med allt vad vi kan.
De närmar sig. Vi hänger treor. De hänger treor. Elias Wilenius gör illa foten. Fan. Han haltar. Plötsligt är vi bara sju. Men gruppen knyter näven. Fightas om varenda boll. Ibland lirar vi fantastiskt. Ibland inte lika fantastiskt. Det är sport. Det är Basketettan. Hade vi tagit kloka beslut varje gång så hade vi lirat i ligan.
När klockan klämtar står det 74-93 på tavlan.
Vi har haft känslosvallningar som ett syjuntamöte för 40-taggare. Fräst. Tjafsat. Men också klappat om varandra och erkänt våra misstag. Det är stort. Det är viktigt. Det är lagsport.
Vi har precis vunnit en av Åkersberga Baskets viktigaste segrar någonsin.
Dröjer kvar i hallen.
Elias velar om det är läge att åka till akuten eller inte.
Han väljer Pastabacken med laget.
Vår favoritrestaurang.
Inleder med Gambas al aijillo.
Smaken kan få vilken fot som helst att må bättre.
Kollar in tabellen.
Aros slår Umeå med 103-80.
De är fortfarande två poäng bakom oss.
Vi är fortfarande trea. På uppflyttningsplats.
Känslan är hissnande.
Läskig.
Rolig.
Pirrig.
Ska vi gå upp i år.
I år???
När Tom gick till Tureberg.
När Arres korsband gick åt helvete?
Vem hade trott det?
Ingen.
Inte ens jag.
Som tror på laget i alla lägen.
Övre halvan hade varit succé.
Nu ligger vi trea.
Bästa placeringen i Basketettan på tre år.
Nu summeras lördagen på hotellrummet.
Gurkan surrar.
Mår bra.
Jag också.
Vi har precis ringt in förstärkning från stolta Åkersberga.
Casper Möller.
Född 2007.
200 cm.
Har spelat basket i tre år.
Har aldrig flugit själv.
Kan du komma upp till Luleå?
Elias har gjort illa foten.
Självklart, säger Cappe.
Absolut, säger Cappes mamma.
I morgon bitti hämtar vi honom på Kallax.
Då är vi åtta igen.
Klockan 13.00 smäller det.
Då möter vi Luleå Steelers.
De har två gubbar över 208 cm.
Medellängd på 195 cm.
Torsk på förhand?
Fuck no.
Fight club, baby. Fight club.
Framåt stolta Åkersberga!
