Åkersberga slår serieledarna!!!
Jag släckte och låste Sörahallen under fredagskvällen 20.30 efter H17-träningen. Och öppnade hallen igen klockan 09.00. Trodde jag. Vi hade hemmamatch med P13 kl 10. Men någon har lyckats lägga en fotbollsträning med start 09.00 och slut 10.00, när basketmatchen skulle börja.
En fotbollsförälder lyckas reta upp mig så pulsen stiger. ”Föräldrar”, muttrar jag samtidigt som jag undrar vad som skulle hända om vi i basketklubben la fystester på en fotbollsplan under sommaren och vägrade kliva av förrän det var dags för avspark för en ungdomsmatch. Det skulle aldrig tillåtas. Men vi ska acceptera det. Det är sedan gammalt.
Sedan börjar matchen. Det är U13 nivå 3. Mitt lag är nybörjare. Men de har tränat jäkligt ambitiöst och börjar förstå vad basket går ut på. Vi möter Järfälla, som slog oss med närmare 30 pinnar i höstas, vars föräldrar vrålar att tavlan är fel efter fyra minuter. En förälder springer till och med över till sekretariatet och pekar på sitt papper. Han menar att det saknas två poäng för bortalaget. Sa jag att det handlade om U13 nivå 3?! Järfälla kan få sex poäng extra om de vill, sa jag. Det är inte VM, det handlar om idrottsglädje och spelarutveckling. Åkersbergakillarna gör en heroisk insats och tar matchen till förlängning. Väl där vinner vi med en poäng.
Hem igen. Stekt torsk och grönsaker. Det är den enda torsk jag vill ha den här helgen, tänker jag. Väl medveten om att 17.15 är det uppkast i Vällingbyhallen mot serieledarna Blackeberg i Basketettan Norra. Vi föll hemma mot Blackeberg med 107-111. Samma match som vi tappade Arvid Lindgren för säsongen. Nu var även Blacke drabbade, då duktige William Segerström dragit på sig en fraktur i foten. Laget saknade även toppspelaren Fidel Hadege, som var hemma magsjuk. Men Blacke är bra. Riktigt jävla bra. Deras unga spelare födda 2004 och 2006 har utvecklats otroligt fint de senaste åren. De rör sig bra, de skjuter bra och de är tuffa i försvar. Något att bita i med andra ord, men Åkersberga var verkligen ute efter revansch.
Matchstarten blir precis så intensiv som jag trodde på förhand. Det är tufft, gruffigt och stundtals välspelat. Däremellan enkla misstag från båda lagen. Vi vinner Q1 med 24-27, men får många tidiga fouls och har lagfouls redan efter tre minuter. Värst drabbade är Jonte Gunnarsson och Philip Gjerulf. Jag försöker byta därefter. Skydda dem från att dra på sig tredje och fjärde för tidigt. Det är märkbart irriterat i det rödgula lägret. Jag försöker lugna grabbarna, få dem att fokusera på rätt saker. Det vill säga saker som vi kan påverka.
I Q2 stämmer liret bättre. Vi hänger några viktiga treor och rycker åt oss en tiopoängsledning i halvlek. Men det känns långt ifrån säkert. Foultrubblet oroar. Och i början på tredje åker både Jonte och Philip ut. Vi förlorar Q3 med 26-22 och leder med sex pinnar inför Q4. Nu roterar vi i princip på sex guards mot det betydligt längre motståndet. Matchen böljar fram och tillbaka. Det är mycket känslor där ute. Och kamp. Inte ett nytt jävla drama hinner jag tänka. Men mycket mer hinner man inte tänka som coach, det är snabba beslut hela tiden. Vem ska lira? Vem ska lira på vem. Hur slår vi deras press? Hur får vi stopp på deras skytte? Och deras offensiva returtagning. När tar vi time out? Flyttar vi fram bollen eller inte. Sekunderna rusar i takt med pulsen. Lite tid kvar. Plötsligt är det lika och bara sekunder kvar. Vi anfaller. Elias får bollen på kanten. Noll vinkel. En middie med generös båge. Bra backspinn. Så jubel. Stort fett jubel. Vi är upp två. Blacke missar. Spelar the foul game. Sarunas missar andra kastet med flit. Klockan klämtar. Jag skakar och flämtar. Vi gjorde det. Grabbarna jublar. 12:e segern för säsongen. Och bara fyra torsk. Nu har Blacke tre torsk, Alvik tre och Aros tre. Det är ruggigt jämt i toppen av Basketettan Norra.
Sarunas får pris som matchens lirare. Välförtjänt. Han gör en riktig kämpainsats. Några för många turnovers och 1/8 från downtown. Men 20 poäng och 8 ribbor. Joel Halling gör en bra match. Han gör 16 poäng på 7 av 10 från golvet, tar 9 (!) retuer, har 4 assists och 5 (!) steals. Oliver Stenvall gör en viktigt match defensivt som vanligt och styr spelet fint stundtals. Elias Wilenius gör en heroisk insats. Spelar D på tvåmetersgrabbar, han var längst i rött i andra halvlek med sina 190 cm. Elias gör 14 på 6/11 och hänger som sagt game winnern. Lukas Gyllensten gör också en fin fajt med 16 pinnar, varav 4 av 7 från Vällingby Centrum.
Nu sitter jag framför burken med en Loka Ananas passionsfrukt. Skriver dessa tankar direkt från knoppen och in på lagets Fanpage. Ganska osorterat. Jag är skittrött, men glad. Och funderar redan på morgondagens hemmamatch mot Jämtland. 12.30 är det samling. 13.30 är det uppkast. Förhoppningsvis är Jonte och Gjerulf med hela matchen i morgon. Det kommer att behövas. Jämtland är tuffa. De har flera spelare med dubbellicens i SBL.
Hoppas att vi syns i hallen i morgon. Vi behöver allt stöd vi kan få. Seger då också … så finns det chans på en kvalplats i vår. Nya tankar börjar jaga runt som råttor kring en ostbit. Kval. Har vi råd? Har vi spelare? Bestämmer mig för att sparka ut råttorna. Vi fortsätter ta en match i taget. Och fightas varenda sekund. Resten löser sig om det skulle bli aktuellt.
Känner att jag kommer somna relativt ovaggad.
Stolt.
