Måstematch. Vad fan är en måstematch???

Foto: Jeremiah Kero
Åkersberga borde slå Hammarby.
Så är det bara.
Det är en måstematch.
En sådan där match som vi bara ska vinna.
Bara för att Hammarby ligger lägre i tabellen än vi.
Men det betyder inte att det är lätt.
Jag kan avslöja på en gång att det inte är lätt att vinna i Basketettan Norra herr säsongen 2023/24.
Det finns inga stryklag.
Alla kan slå alla.
Och det är definitivt inte lätt att vinna i ett grön-vitt-flaggat Farstahallen, vajandes i takt till Kenta Gustafssons Just idag är jag stark.
Kudos till Hammarby och Hammarbypubliken.
Det är redan stämning i Farstahallen när ett något söndagstrött Åkersberga Basket kliver in i hallen en timme innan uppkast. Damlaget har precis lirat och unga bajare lommar hemåt med sina grönvita flaggor i nävarna. Ny publik på väg in möter den gamla.
Musiken dundrar i högtalarna. Stenis stampar takten från sin avbytarstol, medan polarna bombar lite treor. Jonte värmer upp med gummiband.
Ska vi ta en fika? Frågar Gurkan.
Nej, jag hoppar idag.
Har redan coachat i Enskedehallen 10.30 i morse. Seger med 43-13 för P11:orna. Det har blivit några koppar juffa sedan dess. Magen säger nej.
Det är skönt att ha Gurkan tillbaka. Vi snackar högt och lågt. Garvar. 45 minuter kvar till uppkast.
Vi mönstrar nio spelare idag. Jonte, Gjerulf, Elias, Sarunas, Stenis, Gyllensten, Aiden och Casper. Och så Joel Halling, som gör sin första fajt sedan i oktober. Ett välkommet tillskott, även om matchformen så klart är en bit bort efter en veckas träning med kontakt. Laron är på plats i streetkläder pga en sträckt höftböjare och Molander är hemma med två stukade fötter. Ja du läste rätt. Två. Både höger och vänster.
20 minuter kvar till uppkast.
Vi går in i omklädningsrummet.
Taktiken är klar.
Vi vill springa idag.
Hammarby är ett av seriens mest rutinerade lag.
Men kanske inte det bästa i transition D.
Det ska vi försöka dra nytta av, går snacket.
Men så är det det här med måstematcher.
Matcher man bara ska vinna.
Hur fan gör jag som coach?
Hur får jag laget att tända till.
Det går inte att spela i Basketettan på halvfart.
Det går bara inte.
Påminner laget om detta.
Och vi känner oss redo.
Trots att matchen liras på en riktig skittid.
Söndag eftermiddag kl 17.
Det finns inte någon som är på topp vid den tidpunkten.
Inte vad jag vet i alla fall.
Men det är ju lika för båda lagen.
Lädret i luften.
Stämningen är hög.
Musiken är hög.
Publiken hörs.
Vi har svårt att höra varandra.
Smart tänker jag.
Smart drag av Bajen.
Vi försöker med eko. Stenis ropar ut ett spel och vi på bänken ropar samma sak.
Och helst även lagkamraterna på planen.
Det funkar ok.
Vi drar ifrån tidigt.
Vinner Q1 med 14-25.
Känns som vi hade trott.
Vi är det bättre laget.
En farlig känsla.
Bajen går till zon i andra.
Packar ihop mitten.
Vi dräller med kulan.
Missar från down town.
Hemmalaget kryper närmare.
Q2 är svettig, tuff, gnällig och det är mest ring ut för våra rödgula hjältar.
Plötsligt är Hammarby i ledningen.
Vi svarar och går till halvtidsvila med ledning 41-43.
Helt jämnt med andra ord.
Jonte har tre fouls.
Noah Kelly två.
Jontes armar ser ut som en polkagrisklubba.
Rödrandiga.
Vi blir varnade för gnäll.
Halvtidssnacket är lågt till en början.
Fan vi kan bättre än så här gubbar.
Vi gillar ju jämna matcher.
Vi är bra i jämna matcher.
Så varför hänger vi med huvudet?
Vi är ju upp två.
Men det är ju en måstematch.
En match vi bara ska vinna.
Fuck that shit.
Det är basket.
Hammarby kan lira.
Allt kan hända.
För att vinna måste vi spela med fart, glädje och kamplust. Fight club.
Ja, just det. Det är ju så vi vinner våra matcher.
Vi roterar på sju gubbar i tredje. Börjar hänga våra treor. Försvaret biter. Vi blir lite muskligare. Vinner Q3 med 18-28 och är plötsligt upp 12 inför Q4.
Energin på planen och på bänken är högre.
Nu går Åkersberga att känna igen.
Vi fortsätter i samma stil i Q4.
Springer golvet. Vårdar bollen. Och dundrar i trea efter trea.
Gjerulf blir het. Joel visar varför han ledde laget i scoring tillsammans med Tom och Arre ifjol. Gyllensten visar varför han vann trepoängstävlingen på Hovet.
Vi vinner Q4 med 14-22 och matchen med 73-93.
11:e segern för säsongen.
Bara fyra torsk.
Samtidigt skräller Blackeberg mot Alvik och vinner med 80-76.
Eller skräller?
Blackeberg är bra. De har bara torskat två på hela säsongen.
Alvik har tre torsk.
Aros har tre torsk.
Vi och Steelers fyra var.
Det är jämt som f-n i toppen.
Vi är med i toppen igen.
Det är kul som f-n.
Speciellt med tanke på omständigheterna.
Nu väntar en matchfri helg innan vi har dubbelmöte helgen den 10-11 februari.
Blacke borta på lördagen. Jämtland hemma på söndagen.
Det ska bli så jäkla roligt.
Får frågan varför det går så bra för laget i år igen.
Funderar länge. Spelarnas kvalitet förstås.
Men jag tror även att det har att göra med att detta är viktigt för oss.
Vi bryr oss.
Vi tar detta på allvar.
Vi är ett lag som står upp för varandra.
Som gillar varandra.
Vi lirar för att det är roligt.
Och vi alla tycker att det är fan så mycket roligare att vinna än att förlora.
Det är mitt enkla svar.
Nu har jag precis kommit hem efter en middag med min far på Public.
Bara farsan och jag idag.
Grillade kalvracks.
Varsin pilsner.
Och gött snack om det bästa vi vet.
Leken med det brandgula lädret.
Jag är så innerligt tacksam för att vi fått dela detta gemensamma intresse genom hela livet.
Bästa baskethälsningar
//El jefe