On the road again

10.00 Alla på bussen och redo för avfärd. Allt utom Aidens matsäck.

Rookie, garvar Jonte.

Mamma rycker ut och nio minuter försenade rullar den svarta bussen från parkeringen vid kanalen.

9 spelare och 2 coacher.

Ett betydligt yngre herrlag än ifjol.

Jonte Gunnarsson, Philip Gjerulf, Sarunas Pabreza, Elias Wilenius och Oliver Stenvall är gamla nog för att få gå på bolaget. Lukas Gyllensten, Philip Molander, Aiden Maier och Casper Möller får vänta några år till. Längst fram i bussen undertecknad och Gurkan. Där har du truppen som ska försvara Åkersbergas färger mot Jämtland i morgon lördag 9 december kl 15.00 i Östersunds Sporthall.

Jämtland är bra. Ett par spelare tränar och spelar med ligalaget också. De skuggar oss i tabellen. Vi femma. Jämtland sexa. Just nu. De är tuffa, spelar aggressiv manpress och med mycket energi.

13.28 Har snackat film med Gurkan och Jonte, torskat ett parti backgammon mot Nestor Halling, lämnat in ett V75-system, käkat två julskinkemackor och druckit kaffe. Utanför de tonade rutorna ett gråvitt svenskt landskap, moddig ytterfil och Iggesund om 500 meter. Var fan det nu ligger någonstans.

Busschauffören heter Tore. Han kör lugnt och bra.

Första bilden är fan inte bra, men jag har aldrig sagt att jag är bra på att ta bilder.

15.19 (inte 00.55 som bussklockan visar, även om det stämmer mörkermässigt). Svensk vinter …

Det är redan mörkt ute och vi gick ett tag in i warp speed (helljus i intensivt snöfall), men nu är det uppehåll igen när vi glider in i Sundsvalls kommun. Stinna om buken efter en dubbel whopper och en vaniljmilkshake.

I samband med lunchen diskuterade vi vem som har det tekniskt bästa trepoängsskottet i laget. Gyllen, Aiden, Gjerulf, Joel, Tom (som ju är i Tureberg i år), Sarunas, var några namn som nämndes. Inte helt oväntat, så var vi inte överens. Det viktigaste är ju att bollen går i korgen på match.

15.34 Slås av hur lugnt det är på bussen. Kanske beror det på att Joel Halling, Max Larssonoch Arvid Lindgren tyvärr inte är med denna gång. De brukar ju hålla låda. Eller är det så att mitt minne tar mig tillbaka till resorna till Sanda, när killarna var typ 13, då det slogs kullerbyttor i mittgången, spelades musik, kastades godis, klättrades, tjoades och busades. Betydligt vuxnare stämning nu, och då har vi ändå Lukas och Casper på bussen;)

Gurkan är också lugn. Än så länge. Han har ett rätt avigt skott, Stefan Bergström, om du vill fortsätta gissa.

18.30 Bussen rullar in på parkeringen utanför Scandic Hotell Syd i Östersund. Intjeckning (jag vet hur det stavas egentligen, det är ett internt skölja-ner-resdammet-skämt) och en timmes vila på rummen innan det är dags för transport in till city och middagsbuffé. Stämningen god och surret ökade ju närmare Östersund vi kom.

23.44. Alla tillbaka på rummen sedan en halvtimme efter en medioker asiatisk buffé. Men det fanns fan inget annat då världscupen i skidor invaderat Östersund. Det ligger stretchande norrbaggar i korridorerna, finska skidlegender intervjuas i repan och det står stavar längs väggarna och sällan har så många fredagsbesökare joggat i tio minus. Även vi i stolta Åkersberga Basket. Det blev 3,2 km promenad i rask takt, vilket fick fart på spelarnas stela muskler och den fete coachens svettkörtlar.

Nu binge. Lugn förmiddag och sedan uppladdning för fajt.

Fan det här är kul.

God natt.

LÖRDAG 9 DEC

09.53 laget droppar in till frukosten, söker bord mellan polska landslagsreservationer och Fishers vallateam. Sömndrucken konversation. Långt till uppladdning fortfarande.

10.15 Jonte känner sig som hemma och sätter sig vid den finska landslagsreservationen. Alla mår bra. Vi spikar förmiddagsplanerna tillsammans. 12.00 utcheckning (OBS! Ej TJ, för nu är det matchdag). Buss till mataffär. Var och en ansvarar för att handla det som behövs för att vara redo till kl 14.00, då den riktiga uppladdningen börjar. Plus mat och dryck för att fylla på depåerna direkt efter match och dusch, under hemresans första 3 timmar.

Nu chill på rummet och coach första fjäril i kistan gör sig påmind. Det närmar sig fajt …

14.27 på golvet. Jonte får massage i omklädningsrummet. Övriga skjuter in sig. 20 min innan går vi ner och tar sista snacket. Sedan är det fight club mode som gäller.

17.19. Bussen rullar mot Åkersberga. Vad var det som hände egentligen? Vi inleder starkt första minuterna, men energin i försvaret är låg och snacket obefintligt. Jämtland bjuds tillbaka in i matchen och ett tag är vi minus 15. Men i slutet av andra börjar laget gå att känna igen. Vi börjar pressa, kämpa om varje boll och då rullar det i mer framåt. 50-44 i halvlek. Minus sex.

Andra fortsatte som det alltid blir mot Jämtland borta. Grinigt, grisigt och mycket kamp. Alla nio i Åkersberga lämnar allt ute på golvet. Kämpar om varje boll. Pressar, kastar oss och fightas tillbaka in i matchen. Slutet är darrigt. Men vi tar rätt beslut, jobbar för varandra och håller undan och vinner med 87-92.

Så kommer den tillbaka. Den där energin. Som bara finns i lagidrott. När vi samlas i en cirkel efter matchen. Nio spelare och två coacher. Vi har gjort något bra tillsammans. Överkommit onda hamstrings, ömmande ljumskar, förkylningslungor och levererar.

Nu blir det 55 enkla mil hem.

Så jäkla gött.

Framåt stolta Åkersberga!!!

20.50 någon mil kvar till Hudiksvall och matstopp.

Fånigt smil i facet fortfarande.

Aiden hänger 4/5 treor idag, Gyllensten 2/3 och Elias 3/5. Viktigt som f-n. Speciellt när vi har 25 fuckin turnovers.

Dubbel whopper och ett besök på herrarnas, så ska jag mest minnas treorna. Och att Stenis är bäst i plus minus med plus 12 idag. 

Finns det tripple whopper?

00.58 tankstopp i Uppsala och sedan rygg på dubbla plogbilar. Snart läge att åka direkt till Åkersberga Sporthall. U19 vs Umeå 10.00.

01.44 hemma igen i sweet home Åkersberga!!!