Vi är klara för Final 4 i U21-SM!!!!

Jag kan inte riktigt landa. Försöker. Klockan är 00.39 på söndagskvällen. Fem spelare och några föräldrar har precis åkt hem. Sätter mig framför burken. Det smakar segergarre i truten. Högerkardan värker efter min karpaltunneloperation och allt för många timmar i hallen med handen i nedåtvinkel, viftandes för päron och äpple och desperata försök att skala en banan, dricka en kopp java och otaliga handskak med vänstern.

Vi har arrangerat H21-SM i dagarna två. En femlagsgrupp, fyra matcher på två dagar. Mot tufft motstånd. Känslan inför helgen var märklig. Vi känner oss alltid som favoriter. Ändå så saknas Arre och Tom från ifjol. Likaså Max Andersson och Vilhelm Bodingh. Då föll vi i SM-final mot Uppsala, som mönstrade fyra ligaspelare. Det var tredje raka final 4 för vår del. Vi tog guld i U16, guld i U19 och så silver i U21 ifjol, utan en enda 02:a i laget.

I år är 03:orna äldst.

Åkersberga Baskets 03-04-generation har varit otroligt bra hela vägen. Vi har vunnit Stockholmsmästerskapen, varit tvåa ytterligare två gånger, varit tvåa i Scania Cup och vunnit två SM-guld och ett SM-silver.

Men några spelare har lämnat för nya äventyr och vi har fyllt på med duktiga spelare födda 06 och 07. Men skulle det räcka? Vi lottades in i en tuff femlagsgrupp i första omgången. Hammarby först. Vi vinner med 100-82. Men det satt rätt hårt inne. Andra lag hade lättare mot Bajen, men vi är inte bra på att vinna stort när vi ska vinna stort. Sarunas Pabreza gör 24 poäng i första halvlek och är på väg mot poängrekord, när kramp i vaden tvingar honom till vila i fjärde.

På lördagseftermiddagen möter vi favorittippade Borås/Marbo. Sarunas är tillbaka i truppen. Och Joel Halling ansluter, trots hosta i lungorna. Och gör det bra. Lyfter laget. Matchen är helt jämn. Borås/Marbo är bra. Där spelar bl a ligameriterade Elias Reining Ekdahl. Plus Noel Elzer, som röstades fram till hela omgångens MVP. Efter stor dramatik vinner vi med 68-70 och Elias Wilenius gör sitt livs match, spelar typ 40 minuter och får pris som matchens lirare.

Kungsholmen Basket krossar Hammarby och Umeå under lördagen och får många korgbollsrävar att höja på ögonbrynen. De spelar med härlig fart, aggressivt försvar och fina kombinationer inför en entusiastisk publikskara. Är det Kungsholmen som är laget att slå? De gick rent i div 2 och ska upp i Basketettan. Dessutom förstärkta med Mass Jonsson Samathe, som var med i det RIG Luleå som spöade oss i Basketettan förra helgen.

Söndag, tidig eftermiddag. Umeå står för motståndet. Umeå är så mycket större än oss. Fyra gubbar runt två meter. Och så Åkersberga. Ett gäng guards. Plus Gjerulf på två meter. Näst längst är Elias på 190 cm. Vi är som dvärgar i jämförelse. Och får problem direkt. Anförda av duktige ligaguarden Melker Lindblom så rycker Umeå åt sig en sexpoängsledning i halvlek. Vi spelar långt ifrån bra. Det är segt, lojt och irriterat i Åkersbergalägret. Vi får inte mycket med oss från det grå laget heller. Topplocket far på mig. Jag blir förbannad. Får teknisk foul. Är nära att bli utkastad. Skäms för det i efterhand. Men det tänder laget. Vi gör en fantastisk tredje period. Svänger matchen från minus 15 till plus 15 och vinner med 88-77. Philip Gjerulf får pris som matchens lirare.

Nu är det bara en match kvar. Kungsholmen, som förlorade med en poäng mot Borås/Marbo. Och vi slog Borås/Marbo med två poäng. Vi kan med andra ord förlora med en poäng och ändå vinna gruppen, vilket krävs för att gå till Final 4 i maj. Övriga lag får kämpa vidare med en ny omgång i mars månad.

Vi inleder starkt mot Kungsholmen. Gör 8-0 och motsåndarna tar time out. Kommer ut som ett nytt lag och tar ledningen med 8-12. Fan, de spelar bra. Felix Wollberg är aggressiv och tar mycket returer för att vara guard. Likaså Mass Jonsson Samateh. Kungsholmen kopplar grepp om fajten. Leder med 6 poäng i halvtid och rycker till plus 12 efter paus. Vi har problem mot deras aggressiva D och snabba transitionspel. Men så börjar vi till slut hitta trepoängsskyttet. Joel Halling dundrar i ett par, likaså Lukas Gyllensten, som anslutit sent till laget efter en H17-SM-helg i Västerås. Sent i fajten vänder vi och vinner med 81-74.

Vi går 4-0 och är KLARA FÖR FINAL 4 för fjärde gången i rad. Känslan är overklig. Gjorde vi just detta? Mot så tufft motstånd. Med många nyckelspelare borta. Är vi verkligen i Final 4 igen? Killarna jublar. Publiken jublar. Joel Halling prisas som matchens lirare Jag dunsar ner på en stol, medan helgens crew gör en hjälteinsats till och städar hallen. Samlar killarna i omklädningsrummet. Vi pratar lite och så kommer vrålet. Vi jublar. Skrattar. Dansar.

Handen värker. Planeten värker. Jag kramar om min farsa. Och 20 andra personer. Får med mig ett par spelare hem. Vi käkar burgare. Skålar och röker en segergarre. Jag är så sjukt stolt. Kramar om de sista och sätter mig framför burken.

Nu är klockan 01.15. Jag är fortfarande inte helt landad. Sitter här och plitar ner några bokstäver till. Det går långsamt av förklarliga skäl. Tittar på tabellen igen. Åkersberga klara för Final 4. AIK vann den andra gruppen.

Känslan är overklig.

Hände det här precis?

Hur många ungdomslag har gjort det tidigare?

Inget i Åkersberga Baskets historia.

Det vet jag, som relik i dessa sammanhang.

Stoltheten kommer krypande.

Kanske kan jag landa till slut …?

Till och med somna?

Killarna är lediga i morrn.

Sedan börjar förberedelserna inför toppmötet i Basketettan mot Aros borta på lördag.

Orkar inte tänka på den fajten just nu.

För nu tänker jag somna med ett fånigt leende på läpparna.