Hjärnskakning, utslagna tänder, ilska och frustration.
Basket är underbart.
Nej, det finns inte ett uns av ironi i detta.
Att som grupp sträva efter något, slita hund för att nå dit och gå ut i strid tillsammans är bland det bästa som finns.
Ibland går man på pumpen. Då knyter man näven och reser på sig tillsammans. Jobbar ännu hårdare och siktar på nästa fajt.
Ibland stämmer allt som en välrepeterad symfoniorkester.
Han man väl fått jungfrusilen av korgbollsendorfiner så är det kört. Du är hooked for life.
Klockan 05.00 i lördags morse skrämmer väckarklockan liv i Åkersberga Baskets herrlag.
06.21 sitter vi på tåget mot Sundsvall.
Efter tidig pastalunch och taxistrul så anländer vi till Baldershallen knappa 30 minuter före uppkast.
Tabelljumbon Sundsvall inleder matchen med matchdunk och en klockren trea. Det blir dagens andra väckarklocka. Sakta med säkert ökar vi intensiteten i försvarsspelet, tvingar hemmalaget till enkla misstag och vinner första perioden med 12-22. Vi vinner andra med 13-23 och går till halvtidsvila 25-45. I tredje krockar Elias med Stenis i jakt på en loose ball. Blodet sprutar. Elias slår ut en framtand. Han och Gurkan far iväg till akuten.
Andra halvlek spelar Åkersberga ut ordentligt. Vinner tredje med 12-35, fjärde med 17-38 och matchen med förkrossande 54-118.
Efter middag hinner hela gruppen återträffas på Sundsvall Central som hastigast. Elias mår under omständigheterna bra. Tar tåget tillbaka mot Stockholm fem minuter innan resten av laget åker vidare upp mot Umeå.
Vid 22-tiden checkar vi in på Hotell Vilja. 500 meter från Umeå Energi Arena.
9.30 sjunger laget för Max, som fyller 20.
En glasyrfri mazarin och 20 tändstickor får agera tårta.
Vi är framme i arenan strax före 12.30. En timme före uppkast.
Förra året fick vi lämna samma arena med svansen mellan benen. Umeå är bra. Men även de går på pumpen då och då. Senast föll de borta mot Jämtland. Bortaplan är bortaplan. Hemma är hemma. Och Basketettan Norra är bättre och tuffare än någonsin. Alla slår alla. Nåja. Kanske inte Sundsvall. Men resten. Då spelar hemmaplan roll. Åkersberga har ju vunnit samtliga hemma, förutom mot topplaget Lidingö, där vi torskade med tre fjuttiga pinnar. Logiskt är detta lätt att förstå. Emotionellt? Inte en chans.
Lädret i luften. Fart. Fysiskt spel. 2.30 in i fajten skallas Max till marken och blir liggande någon sekund. Huvudet dunkar. Det sjunger i örat. Hjärnskakningsreglerna säger no more playing time. Så var vi åtta kvar. Stundtals har vi övertaget, men enkla turn overs och tappade defensiva returer gör att Umeå kan gå till halvtidsvila med 42-40.
I tredje kommer hemmalaget ut som en retad tiger, hänger det mesta, medan vi strugglar. De gör 10-0 på oss. Vi tar time out. Men får inte stopp på blödningen. Plötsligt är det 20 ner och huvudena hänger på flera. Men vi ger inte upp som grupp. Sarunas blir foulad gång på gång, hänger 11 av 14 straffkast och vi kryper lite närmare. Hinner putsa siffrorna till 88-77 innan klockjäveln ljuder.
Fan. Torsk. Vår sjätte för säsongen. Det puttar oss ner till sjätte plats i tabellen. OM vi vunnit så hade vi varit på pallplats. Så jämnt är det. Men om OM hade funnits, hade kotten tuggat hö. Nu är det som det är.
Samtidigt fortsatte RIG Luleå att skrälla och besegrade Lidingö med tre. Var? På hemmaplan förstås. Vette 17 om man kan kalla det skräll längre. RIG Luleås unga spelare är riktigt bra och ett topplag i årets serie. Punkt. Lidingö mötte sedan Steelers på söndagen. Ligger under med 5 poäng med 30 sekunder kvar, vänder och vinner med ett. Hade de torskat så hade de varit femma. Nu leder de serien. Lidingö, RIG Luleå och Umeå har fyra torsk. Luleå Steelers har 5. Aros och Åkersberga 6.
Serien lever med andra ord i allra högsta grad. Varenda fajt är superviktig och nu på söndag den 5 februari kl 15.00 i Åkersberga Sporthall tar vi emot Alvik Basket.
På vår hemmaplan.
