Ibland undrar jag hur det står till, egentligen …

Tillbringade lördagskvällen i Töjnan Sph med att scouta Luleå Steelers mot serieledarna Tureberg. Ville se Steelers sena nyförvärv, två lirare med tunga meriter från Basketligan, 3-poängsvirtuosen Anton Kobylak Berglund och försvarsklippan Samir Ali. Inget konstigt med det. Vi fick verkligen valuta för bensinpengarna. Kobylak och Ali lyfte Steelers och när Kobylak skickade i sin 5:e trea av 7 på 17 minuter at the buzzer, så hade lulelaget besegrat serieledarna med 1.

Så vi visste att det skulle bli tufft i Söra idag.

Tillbringade söndagsmorgonen med att skriva affischer, skriva ut matchprogram, sälja biljetter och se delar av Tureberg vs Steelers på Solid sport.

Ingen konstigt med det …?

Sedan blev det bråttom att skriva speakermanus, körschema och packa väskorna med kepsar och mössor till kiosken. Kl 13.00 samlades arrangörsgruppen i Söra. Ett sammansvetsat och rutinerat gäng hard workers, som gjort detta i nio hemmamatcher nu.

Jag klistrar upp skyltar och affischer, sopar golv och plockar skräp i omklädningsrummen.

Inget konstigt med det.

Bredvid mig fixar Anders Halling med att dra sladdar för ljudanläggningen, hans sambo Poppan riggar entrén, Anna Nilsson och Kattis Riska bullar upp i kiosken. Christina Molander är överallt, ger alltid 100 %. Max Larsson, som är fotskadad, sopar golvet, Pontus Nilsson och Daniel Molander fixar med statistiken, Dennis Wilenius bär stolar, Lotta Lantz och Ernst Lönn likaså. Pär Fredander och Anna Dornbusch riggar ställningen för filmningen till Solid Sport. Crille Stenvall och Tobbe Lindgren rustar sekretariatet. Laget Åkersberga Basket är mycket större än tio spelare och två coacher.

Nu är klockan 14.00 och Sörahallen skiner och är redo för fajt. Damlaget har precis vunnit sin match i damtrean och vi ger varandra high fives. Luleåspelarna glider in i hallen. Vi hälsar. Trevliga grabbar. Trevlig coach. Han är ny. Brorsa till 5:an i Tureberg, som fick stryk igår. Vi skrattar åt vem som betalade notan när de åt middag tillsammans.

Det fick storebror coach göra.

Klockan 15.00 prick kastas lädret upp i luften.

Vår game-plan fungerar. Tom Nilsson är som limmad vid Kobylak Berglund, som inte får iväg många skott i första halvlek. Han gör nio poäng första 20 minuterna. Vår press biter inte. Det visste vi innan. Luleå har snabba och smarta guards. Vi använder den mest för att stjäla tid då och då. Annars är det mest gubbe. Jonte Gunnarsson gör en mycket stark första halvlek. Han brottar i ett par-tre mycket viktiga ”and one”:s. Undertecknad är också on fire. Jag är där jag trivs som bäst. Vi spelar bra. Jag mår bra. Känner stolthet. Vi går till halvtidsvila med 47-40. Fan detta kan gå. Snacket i omklädningsrummet är bra.

Tredje börjar helt okej. Vi får några tidiga defensiva stops, men tappar ett par enkla markeringar och returer. Och framåt missar vi några enkla bollar, treorna studsar ring ut. Men vi kämpar på och leder med 55-51 med tre minuter kvar. Men vårt anfallsspel flyter inte som vi vill. Samir Ali gör livet surt för oss under korgarna. Tom Nilsson får hårdare bevakning och vi fortsätter att tjia både nära korgen och från down town. Vi skjuter 5 av 20 från golvet i tredje och förlorar perioden med åtta poäng och ledningen för första gången till 57-58.

Den negativa skott-trenden fortsätter i fjärde. Vi går 4/19 i fjärde (9 av 39 totalt i andra halvlek) och är ändå nere i 68-72 med 4.40 kvar. Därefter blir det bara två poäng till oss och slutresultatet skrivs till 70-86.

Samling i omklädningsrummet. Jag är förbannad på mig själv för att jag inte lyckades hitta någon bra bytesbalans i fjärde. Några guards fick för lite tid på golvet, då vi var tvungna att spela med tre ”bigs” stora delar av perioden. Jag vill helst lira alla som är kallade till match minst fyra minuter per period. Det gick inte idag. Eller rättare sagt. Så gjorde jag inte idag.

Vi pratar hela laget. Ilskan lägger sig. Byts ut mot ett bra lagsnack. Lagkapten Erik Reimegård är en klok man, kommer med bra inlägg när vi behöver det som mest. Jonte och Jon tar också till orda. Då lyssnar alla. Vi enas om att vara tuffare mot varandra på träning för att ta nästa steg som grupp. Det känns bra.

Jag går ut i hallen.

Jag pratar med de som fick lira färre minuter. Får en kram av Stenis. Han är cool. Gör alltid sitt för laget och tycker att jag inte ska vara så hård mot mig själv. Har ett bra snack med Niklas. Vi klappar också om varandra.

Pratar kort med några eftersläntrare. Är fortfarande låg. Tom i huvudet. Vad kunde vi ha gjort bättre? Vad kunde jag ha gjort bättre? Vad ska vi göra i veckan för att komma väl förberedda till Östersund på söndag? Även Jämtland har förstärkt laget i slutspurten av Basketettan Norra, som är ett riktigt getingbo, där de 8-9 bästa lagen alla kan slå varandra.

Kör till Don Castello. Kör inte bra. Tankarna snurrar. Kommer på mig själv att ha ågren och känner inte smaken av min shish kebab.

Men det är väl inget konstigt med det?

Skärpning nu. Max får köra hem. Han kör klart bättre.

Går direkt upp till datorn och ser om andra halvlek på Solid Sport. Stannar vid varje avgörande sekvens. Analyserar. Sedan börjar jag skriva på den här texten ”I huvudet på coach”. Nu är klockan 20.06 och jag är snart klar. Ska bara hitta en bild att illustrera texten med och sedan publicera den på vår Fanpage. Sedan ska jag bara skriva nästa veckas program på lagets stängda facebook-grupp. Vi tränar ju i morgon måndag, sedan lirar vi H19-match på tisdag. Vi tränar torsdag. Sedan har H19 ny match på fredag. På lördag lirar vi i H4:an och på lördag kväll åker vi till Östersund, för ny match i Basketettan på söndag.

Det är väl inget konstigt med det?

För även om det är mycket roligare att vinna än att förlora, så älskar jag den här sporten, den här klubben och det här laget.

Framåt stolta Åkersberga!