Almost heaven, Åkersberga …
… Blue Ridge Mountains, Shenandoah River
Life is old there, older than the trees
Younger than the mountains, growing like a breeze
Country roads, take me home
To the place I belong …
180 personer var på plats och sjöng Country Roads igår i Österåkers Multiarena när Åkersberga tog emot obesegrade topplaget Fryshuset, som gått fram som en ångvält hittills i seriesystemet.
Klubbens P13-lag hade match i Södertälje på förmiddagen, åkte hem och hejade på herrlaget, och åkte tillbaka till Södertälje för ny match på kvällen.
Gåshud.
Uppkast. Bollen till Frysen.
Vi går gubbe. Aggressiv bollpress. Bra kommunikation i screens. Frysen strugglar. Men med 0,5 sekunder kvar på skottklockan lyckas Yousef Ghanem scora från ett eurostep.
Inte en sån fajt, hinner jag tänka.
Vår första possession går till Jonte i ett bra mid range-läge nära baseline. Ring ut.
Frysens nästa anfall missas, men vi tappar i returtagningen.
0-4.
Fler enkla missar och misstag från Åkersberga. Några tidiga korkade fouls. Fler skott som sitter at the buzzer från Frysen.
5-13.
Får Malmökänsla.
Inget ont om Malmö.
Men bara minnet av Malbas borta ger mig konvulsioner.
Men så snor Sarunas en boll och flyger över golvet och scorar.
Jag knyter näven.
Nu stämmer liret och vi går till periodpaus med 22-23.
Det är match.
Vi står upp
Fight club.
Förkylningsdimman skingras av adrenalinet.
Frysen vinner andra perioden med 16-19 och vi går in i omklädningsrummet med underläge 38-42.
Känslan i laget är att vi kan ta det här.
Bara foulproblem på Gjerulf oroar.
Tredje perioden blir ett virrvarr av kaos, känslor och stundtals riktigt jävla bra basket. Vi vinner perioden med 20-17 och är bara minus ett inför fjärde.
Publiken jublar.
Jag svär.
Gjerulf utfoulad.
Han en teknisk foul efter det. Hans sjätte foul. Den hamnar alltså på mig. En till och jag blir utvisad.
Så åker Sarunas ut.
Jag ser att han vill slita av sig tröjan och sparka på stolen.
Där ryker jag, hinner jag tänka.
Men Sarunas besinnar sig.
Ute på golvet fortsätter kampen.
Frysen får gå till straffkastlinjen 39 (!) gånger.
Svårstoppade Nathaniel Nzonyansi får skjuta 20 av dem.
Som lag sätter Frysen 29 av 39 från välgörenhetslinjen. 74 %.
Vi sätter usla 16 av 27 straffkast. 59 %.
Det är matchen.
Ställningen är lika långt in i fjärde.
Men så gör Frysen ett litet ryck.
Vi tvingas spela the foul game.
Det funkar sisådär.
Jonte stjäl sista bollen och rullar i 77-84.
Resultatet i sig är bra.
Jag tror inte att Fryshuset räknat med att deras tuffaste match hittills i Superettan skulle vara mot nykomlingarna från Åkersberga.
Men fan vad surt.
Hedersamma förluster är lik förbannat förluster.
Jonte Gunnarsson gör 18 poäng och den för november månad mustaschprydde Hampus Åhlin gör 20 och får pris som matchens lirare av den snart 78-årige speakern, Janne Larsson. Larsson senior la mikrofonen på hyllan efter en hyllad fjolårssäsong i Basketettan. Men han ställde upp för laget, som han gjort hela sitt liv.
En riktig basketlegend.
Tillika min farsa.
Matchens lirare i Fryshuset gick till rutinerade Leonard Halling. Där håller jag med farsan, han skadade oss mest, även om Nathaniel Nzonyansi var poängbäst med 27.
Vi tog bara ett kort snack inne hallen.
Känslan var helt annan än efter Malbas-debaclet.
Känslan att vi hör hemma i Superettan.
Känslan att vi är på väg att ta ytterligare ett steg som lag.
Nu laddar vi om och börjar preppa för Huddinge borta på lördag 9/11 kl 17 i Edbohallen. En ny tuff uppgift. Men långt ifrån omöjlig.
I hear a voice in the morning, how she calls me
Radio reminds me of my home far away
Driving down the road I get the feeling
That I should have been home yesterday, yesterday
Country roads …
