I huvudet på Michael Spinks

I huvudet på Michael Spinks

Jag kan inte påstå att jag vet hur det var i huvudet på Michael Spinks i juni 1988, efter att ha golvats av Mike Tysons högerhandske. Men helt olikt hur en 52-årig coach känner sig efter en USM-omgång på hemmaplan kan det inte vara. Slår förvirrat upp korpgluggarna efter att ha kramat kudden sedan jag låste Sörahallen vid 14-tiden.

Vad var det som hände egentligen?

Vi lottades till dödens grupp i Sweet 16 av H19SM, mot AIK, Crossover Academy från Göteborg och Södertälje. Det gällde att bli etta eller tvåa för att ta sig till en avgörande kvartsfinal (en match) som ska spelas någon gång mellan den 22-24 april. Gruppettorna får fördel av hemmaplan i kvartsfinalen och segrarna där är kvalificerade till Final 4, som spelas i Uppsala den 13-15 maj.

Först ut JA MÅ HAN LEVA så Sörahallens väggar skallrade, då Albin fyllde 18 år. Sedan uppkast mot AIK, ledda av Åkersbergafostrade Philip Gjerulf och Täbyfostrade Elliot Johansson, båda med kontrakt i Superettan. AIK började bäst. De kom ut med energi och ryckte snabbt åt sig en 12-poängsledning. Men vi jobbade oss tillbaka i matchen och när Max Andersson och Vilhelm Bodingh klev in på Söragolvet med 5.02 kvar av första perioden gick det ett sus genom hemmapubliken. Båda går ju på RIG Mark och spelar i Superettan sedan två år tillbaka, men reglerna tillåter att man får spela just USM med sin hemmaklubb. Dante Myrthil i AIK, går på samma skola.

Med SM-guldlaget från 2019 åter samlat …

… ja, alla utom Gjerulf förstås, som lirar med motståndarna …

… total mind fuck för alla inblandade …

… så börjar Åkersbergamaskineriet att arbeta. Aggressivt lagförsvar högt uppe i banan, matchdunk av Vilhelm, ALLA på returtagning och bra skytte från down town. Det är jämnt hela vägen in i fjärde, där vi till slut rycker och vinner med 90-75. Tom Nilsson var glödhet och prisades som matchens lirare.

Boyzen försvinner in i duscharna, medan ett annat Åkersbergamaskineri oförtrutet trummar vidare. Pontus och Anna Nilsson, Lotta Lantz och Anna Dornbusch började jobba redan på fredagskvällen med att städa hallen, bära fram stolar och bord och sätta upp affischer. På lördagsmorgonen fortsatte de jobba i hallen tillsammans med Dennis Wilenius, Yvonne Severén, Christina Molander, Pär Fredander, Magnus Wallengren, Tobbe Lindgren, Crille Stenvall, Viktoria Gauffin, Katarina Riska, Claes Grönberg och Karin Lindgren. Jag har säkert glömt någon, men ni vet vilka ni är. Ni är alla hjältar och oumbärliga för att ett sånt här arrangemang ska funka.

16.30 är det dags för nästa fajt. Den här gången mot Crossover Academy från Göteborg, anförda av 201 cm långa terminatorn Dorian Rozic, som när röken skingrades på söndagen framröstades till hela omgångens lirare av coacherna. Göteborgarna gjorde oss rejält konfunderade från start. De drog ner på tempot, höll bollen till 5 kvar på skottklockan, fick Åkersbergas knän att rakna, och scorade sedan genom attack mitt och dump till Dorian eller spänstfenomenet Leon Andersson från baseline/short corner.

Crossover var upp så mycket som 14 och läget försämrades ytterligare när Bodinghs vader krampade tidigt i första perioden och kunde inte fortsätta. Det hjälpte ju inte heller att halva bänken var i Thorildshallen samtidigt och lirade herrfyran. Åtta man kvar. Med Joel och Arre precis tillbaka efter förkylningar och Max Larsson tillbaka efter sju veckors rehab av foten. Men laget Åkersberga krigade vidare. Vi roterade ändå alla åtta, medan Crossovers gick runt på 5-6. Det fällde avgörandet i andra halvlek. Vi orkade mer. Då började vår press att bita och skyttet var stundtals helvetiskt bra. Med åtta minuter kvar kastade västkustcoachen in handduken och luftade bänken, för att spara på förstafemman till den avgörande fajten mot AIK på söndagsmorgonen. Segersiffrorna sprang iväg till 56-89 och Max Andersson fick pris som matchens lirare.

På söndagensmorgonen slog AIK Crossover och knep den viktiga andraplatsen, medan vi mötte Södertälje, som otippat torskat båda sina fajter. Livsfarligt läge med andra ord. Vi mötte Södertälje i finalen av U16-SM och i princip hela laget spelar i Basketettan Södra. Men de saknade tyvärr Basketliga-meriterade William Kermoury pga av en fotskada.

Matchen var helt jämn och vi gick till halvtidsvila minus ett. Men i tredje gör vi ett run, pressen biter, skyttet funkar och bollen går stundtals som på ett snöre mellan de osjälviska Åkersbergalirarna. Oliver Stenvall får den månghövdade hemmapubliken att jubla över sitt uppoffrande försvarsspel och får välförtjänt pris som matchens lirare.

Åkersberga vinner matchen med 78-68 och dödens grupp obesegrade. Övriga gruppettor är Norrköping, Högsbo och Malbas, vilka får möta någon av grupptvåorna AIK, Luleå, Djurgården eller Nässjö. Där har du Sveriges åtta bästa H19-lag säsongen 2021/2022.

Ungefär så snurrar det i skallen söndag kväll klockan 19, när jag vaknar upp på soffan med rödsprängda ögon, värkande hals och en smak i truten som om jag bitit i grenen på Tysons boxarbralla. Knockad, tiltad och nollad av trötthet och stolthet över den här fantastiska gruppen spelare som jag har förmånen att få jobba med tillsammans med Anders Halling och Magnus Wallengren.

Nästa helg är det match i herrfyran och i Stockholmsslutspelet för H19 mot Fryshuset. Söndagens schemalagda hemmamatch mot AIK i Basketettan är flyttad pga domarbrist och spelas istället torsdagen den 31 mars kl 19.00 i Söra.

Må bäst.

Det gör jag.

Snart.

Ska bara vakna upp ur dimman först.